Press

Magasinet nr 7 2003,
och Lundatidningen nr 11, 2003

Lagom till jul utkom Jan Sigurd Trio med skivan Love is a dog that bites.
Nu är Jan Sigurd dessutom på gång med två böcker som kommer ut i vår och så
skriver han musik som är tänkt att framföras av en kammarorkester.
Själv beskriver han det här året som hans ketchupår.
Det kommer mycket på en gång.
– Det är ungefär vad man klarar av på ett år: 700 sidor, en platta och ett kammarmusikverk, säger Jan Sigurd.
Men ovanstående innebär inte att Jan Sigurd planerar att lägga sig på sofflocket.
Han går redan och spinner på nya uppslag och han är övertygad om att allting han gör kan göras bättre.
De två böckerna som snart kommer ut i bokhandeln är Under mitt paraply och Paddlaren.
– Under mitt paraply är ingen novellsamling som flera av mina tidigare böcker.
Det är istället en bok som handlar om mina älskade hjältar och antihjältar,
eldfyrar som haft betydelse för mig själv. En del lever och andra är döda.
Boken kan ses som ett försvarstal för den udda människan, den avvikande livsstilen.
Boken består av biografiska brottstycken, personporträtt, essäer och samtal.
Materialet har tillkommit under en längre tid. Personerna som förekommer i boken utgör en brokig skara.
Den franske tonsättaren Eric Satie finns med, författaren och vännen Claes Hylinger,
Chopin, Groucho Marx och Monica Zetterlund, för att nämna några.
Den andra boken, Paddlaren, är till skillnad från vad Jan Sigurd tidigare skrivit en roman.
Han beskriver den själv som en skälmroman, en samtidsroman,
en skrattspegel som ibland vågar att vara både elak och djärv.
– Jag har en stark intrig, jag är väldigt nöjd med intrigen!
Det får man väl säga utan att låta alltför förmäten? säger Jan Sigurd när han börjar tala om boken.