Sigges särskilda sidor Jan Sigurd gillar att blanda och kliver vant mellan olika miljöer, samhällsklasser och konstnärliga uttryck. Författare, regissör, musiker, stå -uppare eller moderator – oavsett uttryck så gäller devisen att kulturen är till för alla. När allvaret inte räcker till för att beskriva människans ynklighet, tar han humorn till hjälp för att beröra sin publik. I vår kommer han ut med två böcker och gör ett antal framföranden. Allt jag gör handlar om att beskriva människans känslighet och villkor på jorden, säger Jan Sigurd när vi ses en disig vinterdag. Jag blandar djupaste allvar med humor för att nå fram. Finkulturen har jag svårt att identifiera mig med. Kultur ska vara till för alla. Jan Sigurd, eller Sigge som han allmänt kallas, säger sig ha odlat utanförskapet hela sitt liv. Uppväxt som ett av få akademikerbarn i ett HSB-område i Lund, lärde han sig tidigt att alla inte hade det likadant hemma. Humorn blev ofta hans räddning ur besvärliga situationer. Att dra en rolig historia eller härma signaturmelodin till Bröderna Cartwright avvärjde många hot. Jan Sigurd kommer från en släkt med berättartraditioner där familjetillställningarna ofta var bullriga och fyllda av frustande skratt. Både Sten Broman och Piraten hade anknytning till familjen och berättandet stod högt i kurs. Föräldrarna tyckte att Sigge skulle ”ha något att falla tillbaka på”, så det blev en fil kand i psykologi. Under studietiden skrev han kabarétexter för Lilla Teatern i Lund, tillsammans med bland andra Adde Malmberg. Absurd humor och samhällssatir blev ett alternativ till studentspexen, som Sigge är och var måttligt imponerad av. Utflykt till Stockholm Efter studietiden flyttade han till Stockholm där han under två år utbildade sig till radioproducent på Dramatiska Institutet. Två år som gav många kontakter och vänner i både musik- och radiokretsar, men inte födde någon kärlek till Stockholm. Därefter blev Malmö basen. Tio års arbete med radio följdes av tio års arbete med TV-produktioner, med avbrott för radio. Och hela tiden skrev han för byrålådan. Ett antal noveller och manus hopade sig, i väntan på publicering. I början av 1990-talet genomgick Sigge en separation, och då hände något. - Det var smärtsamt men tillståndet gav också energi, framför allt nattetid. Jag låste helt enkelt in mig i min tomma lägenhet för att skriva. Jag köpte en rejäl påse pasta som jag levde på, och så plockade jag fram alla mina gamla texter. Jag redigerade, la till och drog ifrån tills jag kände mig nöjd. Ekonomin räckte till att kopiera upp en 3-4 exemplar av det som blivit en novellsamling, och så skickade Sigge iväg detta till några väl utvalda förlag. En lördag natt när han kom hem från krogen fanns en förläggare från Arena på telefonsvararen, som bad honom ringa upp. - Den lyckokänslan som jag kände den natten var helt obeskrivlig. Jag kände mig förlöst och tror faktiskt att jag aldrig känt mig så lycklig i mitt liv, varken förr eller senare. Jag formligen hjulade runt i lägenheten. Som på film Några veckor senare var det dags för kontraktsskrivning på förlagets kontor i Gamla stan i Stockholm. - Det var precis som på film. Vi skrev under kontraktet och sen gick vi ut och åt lunch, som vi stilenligt avslutade med en cigarr. Hela Stockholm log mot mig när jag klev av tåget den där vårdagen och det kändes som om hela stan tog mig i sin famn. ”Polsk jazz och andra berättelser” hette denna den första novellsamlingen, som sedan följts av fler. - Efter bokutgivningen började ett nytt liv för mig. Jag hamnade i en miljö som jag kände att jag passade bra i. Att skriva ger mig en djupare tillfredsställelse än att stå på scenen. Egokicken i rampljuset är rolig för stunden, men när lamporna släckts är det tomt. Jan Sigurd är artist i ordets rätta bemärkelse. Att sätta en stämpel på honom är svårt, om ens nödvändigt. Författare, regissör, skådespelare, stå-uppare, kompositör, musiker, moderator, konferencier – listan kan göras lång. Mest känner han sig hemma i författandet. - Jag har försökt släppa musiken flera gånger, men det går inte. Bitande hund Jan Sigurd Trio gav nyligen ut skivan ”Love is a dog that bites”. Det låter bluesigt och jazzigt och svänger skönt. För sex år sedan gav han ut en skiva tillsammans med Monica Zetterlund, som heter ”Det finns dagar”. Sigge beskriver det som ett drömprojekt. - Monica Zetterlund hade sett mitt TV-program ”Vit grabb som stulit blues” och ringde och undrade om vi inte kunde jobba ihop. Det var som att bli tillfrågad om man ville spela med Beatles; självklart ville jag samarbeta med henne! Utöver text och musik ägnar sig Sigge åt att vara moderator på konferenser. Han håller även föredrag för företag, organisationer och anställda inom offentlig sektor. En slags mänskliga kåserier där han sätter humanism med människan i centrum. Existentiella, filosofiska och moraliska frågeställningar kombineras med mänsklig värme och humor. - Att framträda på konferenser eller direkt ute på arbetsplatser intresserar mig, eftersom de är en spegelbild av vår tid. Mitt mål är att hela tiden beröra de människor jag möter. - För ett tag sen var jag och höll föredrag hos ett företag som ville lyfta blicken från den egna teknokratiska vardagen. Jag berättade om Hemingway och mina resor. Att verka i Öresundsregionen innebär för Jan Sigurds del att han allt oftare är i Köpenhamn och att han har mer samarbeten över sundet. Skulle han någon gång flytta från Malmö så längtar han snarare söderut än norrut. Paris, London och Krakow är städer som tilltalar. Fakta Jan Sigurd: Född: 1955 Bor: I lägenhet på Väster i Malmö och i sommarhus på Hven Familj: Sambo och 4 barn Aktuell med: Flanörboken ”Under mitt paraply” som kommer ut i mars och den första romanen, ”Paddlaren”, som kommer ut i juni. Axplock av utgivna böcker: ”Polsk jazz och andra berättelser”, ”Hemingway och svenskarna”, ”Berättelser från rapsrike” samt barnboken ”Orvars korvar”. Axplock av utgivna skivor: ”Det finns dagar” tillsammans med Monica Zetterlund, ”Tillvaratagna affekter” och ”Love is a dog that bites”. Ordspråk Lotta Solding www.solding.nu / lotta@solding.nu