"Jag har väl alltid sett mig själv som en giraff" LANDSKRONA. I början på sextiotalet låg ett bostadshus där Landskrona polisstation ligger idag. I en lägenhet på andra våningen bodde Jan Sigurds mormor och morfar. De fick ofta besök av sitt barnbarn från Lund och som liten fascinerades Jan Sigurd av sin morfars berättelser. Redan då visste han att han ville bli författare. Första boken skrev han innan han lärt sig punkt. -- Jag skrev ner min morfars berättelse om hans första möte med en bil. Han hade varit på begravning och var klädd i finkostym. Så hördes bilen komma mullrandelängs vägen. Han sprang ikapp med sina vänner och smutsade ner och rev upp kostymen, så hans mamma blev förstås jättearg. Men hela berättelsen var en enda lång mening! Minnena från barndomens Landskrona är många. -- Mittemot låg en fiskaffär. De hade ett helt badkar nedsänkt i golvet, och detvar fullt med ålar! -- Här låg en skivaffär, där det är solarium idag. Jag köpte väl några singlar. Beatles förmodligen. -- Här ska jag berätta, säger han och pekar på stadshuset. Scenen när de anländer till New Yorks hamn i Jan Troells "Utvandrarna", den spelades in här. Men då låg det ju andra hus här. Jan lämnar och anländer själv till Landskrona hamn då och då, eftersom han harbostad på Ven. Det är en lägenhet i en ombyggd gård. Här får han arbetsro och inspiration när han ska skriva. -- Det är jättefint på Ven. När det är som råast och kallast då känner man sig isolerad. Men det är också det som är charmen med en ö. Att vara utlämnad åt naturkrafterna. Under kulturnatten var Jan Sigurd i Landskrona. Han berättade om författarskapet och musiken, samt läste högt ur de två böcker som utkommit i år. I "Under mitt paraply" har han samlat samtal, reportage och essäer om sina hjältar och antihjältar; Satie, Freud och Strindberg bland andra. "Paddlaren" är hans romandebut, en satir över Sveriges kulturliv. Han skulle själv sätta den i genre med Nick Hornbys eller Tony Parsons böcker, två författare som han känner samhörighet med. -- Den är rätt komisk tycker jag själv, om man får säga så. Han har nyligen lagt sista handen vid baletten "Tycho Brahes dröm". Det är ett musikstycke baserat på ett libretto av Viggo Cavling om Brahes kärleksaffär medKristin, flickan av folket. Det är en concertant balett, vilket innebär att det bara är musik, förklarar han. -- Inga trikåer! Det är musik för en imaginär balett. Man måste känna till historien, men då hör man berättelsen i de olika delarna. "Jan Sigurd, Flanör" står det i telefonkatalogen. Det vi gör när han visar sina gamla kvarter är att flanera, förklarar han. Det är då han får sina idéer, på promenad försjunken i tankar. Han kallas för författare och kompositör, men har en mängd olika saker på sin meritlista. -- Jag hittade min röst som stand-up komiker, berättar han. Men jag ville gå vidare. Sedan dess har det blivit flera böcker, radiopjäser och tv-serier. Han har skrivit och regisserat teaterpjäser, skrivit musik och spelat med bland andra Monica Zetterlund. Bland annat. Jan Sigurd är en person som gör mycket. Men intressena har en gemensam nämnare. -- Jag tycker om att kommunicera, säger han. Han försörjer sig på böckerna och "allt ikring dem". Sådana saker, som författaraftnar och soaréer, låter honom kommunicera. -- Jag läser och spelar musik, och får kontakt med publiken. Det är jätteroligt. Och har man en gång gått igenom stand-up comedy så blir man inte nervös. Jan Sigurd älskar berättelser. Han vill vara i berättelsens "bubbla", hellre än i verkligheten. -- Det är därför det är så kul att läsa "live". När jag berättar så förflyttas de som lyssnar in i berättelsen och är med i den bubblan. Det är när han vistas i sin egen bubbla som berättelserna föds. -- Jag har väl alltid sett mig själv som en giraff, med huvudet bland molnen. Det kan förstås vara dåligt i kontakten med andra människor, att jag till exempel lever i min egen bubbla inom familjebubblan. Men det är sådan jag är. -- Visst kan man säga att jag flyr. Men det kan också vara ett sätt att förståsaker. När fakta placeras i en berättelse får de mening. Till skillnad från iverkligheten, där händelser som mordet i Arvika och på Anna Lindh kan verka meningslösa, så ger berättelser ett sammanhang i det kaotiska. Stefan Lundgren, Landskronaposten